Ett tjejband från USA....Jag såg just filmen om Runaways och det var säkert tuffa då men Level C är riktigt tuffa och tunga på ett helt annat sätt. De kan verkligen spela tung musik och de har en sångerska som nästan låter som en kille... De 10 låtarna får mig verkligen att leva upp för jag gillar när det är såpass tungt som det är och helt klart är de ett av de intressantare banden på länge faktiskt. Jag kommer på i samma veva att jag saknar gamla svenska tjejbandet Drain faktiskt. Jag tror säkert att ni metallhuvuden som är lite kräsna faktiskt kommer att uppskatta denna grupp och ge dem en chans...det gjorde jag. 2 kronor på Andra Långgatans skivhandel i ett paket om tio skivor för en tjuga...det är prisvärt!

  Den här italienska gruppen vet jag absolut ingenting om men jag vet att jag köpte skivan för 2 kronor....den kom ut 2009 på Coroner Records....Riktigt brutal men ändå melodisk metal är vad som bjuds och jag tycker mig kan höra både Pantera, metallica och brutalare tongångar här. De 12 låtarna sprudlar av energi och ilska och det är precis så som man vill ha en metalskiva i den här genren...om man skall kalla det thrash eller death är väl skitsamma det är stenhård metal och på den vägen är det...jag skulle vilja råda alla till att köpa skivan om ni är inne på tuff musik och det är alltid kul att träffa på nya bekantskaper...

  Den här skivan har nästan 20 år på nacken och gavs ut på century Media 1994. Jag köpte den på Dirty Records på Andra Långgatan dför en guldpeng. Jag hade aldrig hört dem förut men jag blev riktigt positivt överraskad i allt det mörka. För deras musik är verkligen mörk. Det går långsamt och är malande och tungt...jävligt tungt. Jag gillar när musiken går så här sakta på något sätt och man nästan vill putta på den för att den inte skall stanna men ändå blir det så jävla tungt på ett mycket trevligt vis.  Sångaren skriker ut sin ångest och det känns riktigt hoppfullt trots det mörka soundet. denna skivan gör mig riktigt intresserad av att höra mer med gruppen och jag skall nog försöka göra det så fort jag kommer över någonting annat med dem. Jag måste placera den i facket mellan stonerrock och metal för det är där den ligger och ni som gillar Cathedral till exempel komemr säkert att gilla det här också.

  Den här skivan införskaffades för fem kronor på Mynt och Musik på Stigbersliden och jag blev riktigt positivt överraskad. Den släpptes 1993och jag vet inte alls hur stora den här gruppen någonsin var men jag tycker nog att de skall ges lite plats nu i alla fall. Jag tror att de kommer från Hollywood och de ligger i samma fåra som Guns N Roses, Mötley Crue och de banden och ni förstår då att det är en ganska sleazig rock med metalinfluenser som är grejen för bandet.  Jag tycker de gör det riktigt bra och Jizzy Pearls röst påminner både om Nazareths sångare Dan McCafferty och Axl Rose på samma gång...ni vet det där lite hesa som bara en del kan uppbåda. Ser ni skivan billigt så tycker jag nog inte att ni skall tveka över att införskaffa plattan för den är värd det...lita på mig.

  För fem kronor får man inte mycket men för en femma fick jag denna skiva som kom ut 2005. Det är Cecilia Nordlund med förflutet i gamla gruppen Souls som ger oss en mycket behaglig upplevelse här tillsammans med Jens Jansson och Johan Karlsson och för att bara vara tre i gruppen låter de riktigt mycket. Det är några av låtarna som är så skräniga och distade så man nästan blir förskräckt men då på ett riktigt trevligt sätt...lyssna på "Be my Heroine" så fattar ni vad jag menar. Som ett svenskt Pixies kanske man kan säga om man nu måste jämföra med något för jag tycker nog att Monkeystrikes står sig väldigt väl och jag gillar de mer skramliga låtarna även om det är behagligt att höra Cecilias röst i de lugnare låtarna också men jag gillar verkligen utspelet de och hon har i de tuffaste låtarna. De lugnare låtarna påminner nästan mer om Sahara Hotnights...jävligt bra skiva är det i alla fall.

  Frank Black från Pixies har ju gjort en hel del soloskivor men detta är hans andra tror jag efter att Pixies slutade den gången och jag tror faktiskt att det är den skiva som är mest lik Pixies. Det är 22 låtar på skivan och det är många låtar som ligger under treminutersstrecket och det gillar jag för det känns punkigt på något vis. Precis som på samma sätt som Pixies lekte fram sina låtar tycker jag att Frank gör detsamma på den här skivan. Jag blir så himla glad när jag lyssnar på denne man och att han inte är mer känd än han är är ju en skam för alla som säger sig tycka om musik runtom i världen. Det finns så många favoritlåtar på skivan så jag har svårt att räkna upp dem alla men "Thalassocracy" och "Calistan" är ju två riktigt bra låtar och det är kul att lyssna till honom som sagt och det finns ingen återvändo....köp denna skiva till vilket pris som helst även om jag fick den för en tia så hade jag köpt den för fullpris också när jag har facit i hand.

 Den här skivan hade jag missat helt. Jag köpte den för 2 kronor i promoutförande i ett paket med flera skivor och blev jag glatt överraskad eller. Det är ju Jonas Almqvist från Leathernuns nya grupp tillsammans emd bland andra Nils Wohlrabe.... Fan vad detta var bra och fan vad jag har saknat Leathernun märker jag. Det känns som en fortsättning på vad de gjorde även om det kanske är lite tuffare ibland faktiskt. Men Jonas röst är lika bra och blasé som han alltid har låtit med sin röst och jag gilalr det berkligen. Det verkar ju inte vara en grupp som fått för mycket upmärksamhet så jag hoppas verkligen att de får det nu. För det är de verkligen värda och får ni chansen så bör ni lyssna till gruppen om och om igen.

  Den här gruppen hade jag aldrig hört innan och det vare en liten chansing för en tia men jag gjorde helt rätt måste jag säga. Deras poppiga punkemo är något som jag verkligen gillar. De 13 låtarna är verkligen musik som man kan festa till, ha sex till, dansa till och ni vet allt det där roliga man kan göra med och till musik. Det är konstigt på något sätt att gruppen inte är större även om gruppen ligger på ett stort bolag så har jag som sagt aldrig hört talas om dem men jag är ju lite efter som vanligt...Man kan jämföra med olika grupper som Green Day, Weezer för att säga något men någonstans i allt detta har yellow Card ett eget sound som verkligen jag gillar och när fiolen kommer in i "Empty Apartment" blir det riktigt fräckt faktiskt och jag skiter i att skriva mer utan jag sätter på skivan igen och njuter lite extra.